Inom ämnet psykosyntes finns en grundsyn som säger att varje individ och varje organism har en historia, en nutid och en framtida potential. Detta perspektiv kan vara bra att känna till, när jag nu kommer att försöka förklara den modell inom psykosyntes som vi i dagligt tal kallar för ägget, eftersom att den bildligt förklarat har formen utav ett stående ägg.

I den nedre delen av ägget, som ofta benämns "det undre omedvetna" bor vårt personliga psykologiska förflutna i form av borttränga komplex och sedan länge glömda minnen. Om denna del av vår person förbli outforskad kan den driva våra liv i riktningar vårt medvetna jag inte önskar. Detta är en utav teserna inom psykosyntes. Om vi tillåter oss att utforska denna del av oss själv med ett kärleksfullt, viljestarkt öga kan det vara en guldgruva att ösa kraft och visdom ur - även om det naturligtvis också kan vara en källa till djup och varaktig smärta.

Den mellersta delen av ägget, (kalla det för äggulan om du så vill) innehåller de sinnestillstånd och färdigheter som vi efter önskemål enkelt har tillgång till även om vi inte alltid har dem i vårt mellersta medvetna, även kallat medvetandefältet. I detta fält, detta område, finns allt det som vi i en given stund har i vårt medvetande i form av tankar, känslor, intryck och så vidare. I medvetandefältets mitt bor vårt självutformade jag, en central del av den inre kartan inom psykosyntes som är till stor hjälp när vi försöker att kartlägga vår inre psykologi.

I den övre delen av ägget härbärgerar det övre omedvetna, vår framtid potential, och i och med det allting vi drömmer om, och där närs även hoppet och tron på människan.
Roberto Assagioli, en italiensk man kallad "fadern till psykosyntes" beskriver denna del som varifrån "vi får vår högre inspiration och intuition - konstnärliga, filosofiska eller vetenskapliga, etiska 'imperativ" och maningar till humanitär och heroisk handling".